Ni som har följt min blogg ett tag vet kanske att jag ur djupet av mitt hjärta HATAR Anki och Pytte…? Det är två skräniga, elaka, fåniga och icke älskvärda figurer – som min dotter, ur djupet av sitt hjärta, älskar!
Anki och Pytte försvann på något mystiskt sätt för ett par månader sedan (nej, jag hade inget med försvinnandet att göra, på riktigt!) och Lilja har inte tänkt på det, inte vad vi har hört iallafall, men så dök de upp häromdagen! Helt ovälkommet och oannonserat låg de där, på TV-bänken…
Lyckan var givetvis total och Lilja totaldumpade Lala (Mora Träsk) för dessa två idioter, mot Eskils vilja, som gärna ville fortsätta titta på Lala ett par veckor till, i sann besatthet-anda.
Men what Lilja wants, Lilja gets, så nu har Anki och Pytte (eller Anka och Pippi som Eskil kallar dem) gått nonstop på TV:n här hemma och Eskil börjar väl också acceptera dem.
Och faktum är att jag känner mig rätt nöjd. Jag har alltid sagt att jaaaag minsann inteeee ska ha TV:n som någon BARNVAKT!! och det har ju funkat fint, med tanke på att Lilja inte har varit särskilt intresserad av TV… men nu gillar både hon och Eskil att se på vissa utvalda program, och det är skönt att se att de faktiskt kan varva ner lite på kvällen, medan de tittar på TV… Eskil är expert på det, han sitter som en mästerslappare i en liten ledig hög i ett hörn av soffan, och stirrar med död blick på TV:n, medan Lilja är lite mer studsig.
Kontentan av det hela är att Anki och Pytte FÅR bo hemma hos oss, för det är skönt att inte alltid behöva roa barnen. Särskilt på kvällarna när livet inte alltid är tipptopp ur ett litet trött barns synpunkt.