Jahopp, mina vänner och bekanta och alla andra… Det verkar inte som att det blir så mycket bloggande för tillfället… jag som var så lycklig med en helt ny getblogg och allt… 
Men sånt är livet, just nu har jag annat som drar, vill inte ens ta mig tid att logga in här, och då är det illa.
Jag återkommer, en vacker dag. Ta hand om er alla som trillar hit och råkar läsa! 
Ni som har följt min blogg ett tag vet kanske att jag ur djupet av mitt hjärta HATAR Anki och Pytte…? Det är två skräniga, elaka, fåniga och icke älskvärda figurer – som min dotter, ur djupet av sitt hjärta, älskar!
Anki och Pytte försvann på något mystiskt sätt för ett par månader sedan (nej, jag hade inget med försvinnandet att göra, på riktigt!) och Lilja har inte tänkt på det, inte vad vi har hört iallafall, men så dök de upp häromdagen! Helt ovälkommet och oannonserat låg de där, på TV-bänken…
Lyckan var givetvis total och Lilja totaldumpade Lala (Mora Träsk) för dessa två idioter, mot Eskils vilja, som gärna ville fortsätta titta på Lala ett par veckor till, i sann besatthet-anda.
Men what Lilja wants, Lilja gets, så nu har Anki och Pytte (eller Anka och Pippi som Eskil kallar dem) gått nonstop på TV:n här hemma och Eskil börjar väl också acceptera dem.
Och faktum är att jag känner mig rätt nöjd. Jag har alltid sagt att jaaaag minsann inteeee ska ha TV:n som någon BARNVAKT!! och det har ju funkat fint, med tanke på att Lilja inte har varit särskilt intresserad av TV… men nu gillar både hon och Eskil att se på vissa utvalda program, och det är skönt att se att de faktiskt kan varva ner lite på kvällen, medan de tittar på TV… Eskil är expert på det, han sitter som en mästerslappare i en liten ledig hög i ett hörn av soffan, och stirrar med död blick på TV:n, medan Lilja är lite mer studsig.
Kontentan av det hela är att Anki och Pytte FÅR bo hemma hos oss, för det är skönt att inte alltid behöva roa barnen. Särskilt på kvällarna när livet inte alltid är tipptopp ur ett litet trött barns synpunkt.
Jag bestämde mig för att röja upp lite bland våra prylar som vi släpar fram och tillbaka mellan alla bostäder vi flyttar till. Hittade en mapp med massa teckningar som jag gjorde i högstadiet. Slängde typ fyra femtedelar, men några guldkorn sparade jag och fotade så jag kan minnas tillbaka hur jävla grym jag är på att rita…! 
(Eget beröm luktar illa, sade min negativa mamma alltid… det skiter jag i! )
Guldkornen fotade jag och de ser ni härnedan, men nu är även de slängda. Orka släpa runt på gammalt skräp!
En kissemisse! Som har fångat en liten råtta. Eller valfri trasselsudd.
Här nedan var uppdraget att hitta en porträttbild i någon tidning eller så, som man i etapper skulle göra om till valfritt djur. När jag nu, 15 år senare, ser dessa bilder…. så kan jag inte låta bli att känna mig lite rasistisk…. 
Här har jag karvat ut motiv i linoleum. Bilden till vänster är min kisse Sisu, och bilden till höger är ett självporträtt. Kanske inte helt bildlikt, men jag blev iallafall snygg! :-D
Kroki – yeah baby! Inte illa för en fjortonåring!?
Mera kroki!
Här har jag ritat Stadion – fritidsgården på skolan!
And that´s all folks…!
Eskil älskar sin borrmaskin. Han hade en period
när han inte kunde sova utan den. Sött så det
förslår!
Tyvärr blidde det ingen bättre bild
än så här, på Lilja, 47 år…
Hon spelar sur!
Syskonkärlek
Regler:
Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och
berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla
svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn
som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar
(förutom på fråga 1)! LYCKA TILL!
1. Vad heter du? Mona
2. Ett ord på fyra bokstäver: Märg
3. Flicknamn: Marianne
4. Pojknamn: Måns
5. Yrke: Mattläggare
6. Färg: Marinblå
7. Klädesplagg: Mockajacka
8. Mat: Macaronipudding
9. Sak i badrummet: Menskopp
10. Plats/stad: Malmö
11. En orsak att vara sen: Minnesförlust
12. Något man skriker: Men hallåååå!!
13. Film: Moulin Rouge
14. Något man dricker? MER
15. Band: Metallica
16. Djur: Marsvin
17. Gatunamn: Målillavägen
18. Bil: Mazda
19. Sång: My way
Jag utmanar Cissi, Lotta med knyte, Veronica, Sofie och Rebeccah . Nu ska jag bara komma ihåg att påminna alla om detta också!
Jag gick en sväng i affärer idag. Skulle kolla på galonbrallor till Lilja men det blev inte av, istället råkade jag titta på grejer till mig… Hittade ett par prima snygga stövlar för en femhundring, jäppjäpp. Köpte dem dock inte, för jag var osäker på om även de skulle kännas som att de har plast på insidan, som mina förra stövlar. We don´t want that….
Kikade vidare och kollade efter vinterjackor. Det känns rätt relevant just nu eftersom jag dels har glömt min jacka (tunn höstjacka) hos svärmor (varför måste jag ALLTID vara så virrig!?) och fryser, och dels har jag faktiskt ingen vinterjacka! Så jag BEHÖVER en vinterjacka.
Efter lite provningar här och där fann jag mig tillslut stående i Den Mest Underbara Jackan I Världen…! Det är sant! Jag har nog aldrig sett en så fin jacka!! Jag bara smälte när jag såg min spegelbild och ääääälskade jackan från första stund!!
Jag har försökt googla bilder men utan lycka… men den är grå. Rätt upp och ner grå, inte ljus eller mörk, utan grå. Lång, med dragkedja hela vägen. Puffig runt handlederna, lite puff vid axlarna (lite bara), puff runt hela benen liksom och dragsko på utsidan både i midjan och längst ner. Och kragen var OCKSÅ puffig, sååååå fin…!
Men… så var det den här lilla detaljen med priset…. Nästan niohundra jävla spänn… För myyyycket pengar…!!
Dock har jag efter lite gnällande på Facebook (och det behövdes inte mycket gnällande innan horder av snälla (kvinnliga) vänner och bekanta förklarade för mig att jag skulle köpa jackan och därmed basta!
Jackan bara MÅSTE bli min! Ska prova den en gång till, sen bestämmer jag mig!
Det händer en del spännande saker i vårt hem. En av de mest spännande (Nej, vårt liv är inte jätteglamoröst…) sakerna är att när jag har tagit den sista snutten toapapper – så lämnar jag den tomma rullen på toapappershållaren och efter högst en dag så ~tadaa~ sitter det plötsligt en sprillans nya toarulle på hållaren och jag har ingen aning om hur det gick till!
Robert å andra sidan, upplever samma sak, men det är när han har tagit fram en ny toarulle och slängt på hållaren och släppt den tomma rullen på golvet. Det tar högst en dag ~tadaa~ så är toarullen puts väck.
It´s like maaagic…!
Och så kan vi ha en till sväng av Eskils Ordlista tycker jag.
Kecke kacka
Kecke kickick
Kecke kick
Kecke kaaack
Sug på dem ni!! En ledtråd är att Kecke = Eskil…
Hörrödu Caroline som skrev till mig för ett tag sen, med vårdadministratörsfunderingar – jag hittar inte din mailadress…! Skriv här igen så ska vi se om vi kan lösa det – du kan få min istället! Men då vill jag veta att du ser den, därför lämnar jag inte ut den just nu..!
Tog en prommis hem från dagis med min nya mp3-spelare efter att ha lämpat av kidsen. Dock ljuger jag när jag skriver att det är min ”nya” mp3-spelare, för faktum är att jag aldrig någonsin har ägt en mp3-spelare eller någonting mer avancerat än en band-freestyle. När CD-freestylen började komma, lade jag ner det där med mobilt lyssnande.
MEN så fick jag hjälp av fina Sataya att föra över min nya still-going-strong-favvolåt Bella´s lullaby, som enbart finns på youtube.com, till mp3-fil och efter det var jag bara TVUNGEN att skaffa mig något sätt att kunna lyssna på låten jämt jämt vart jag än går…! Så nu har jag en liten svart pryl med lock som trillar av bara man tittar på det, och med öronpluttar som inte alls passar mina öron men det STRUNTAR jag i, för jag är lycklig!
Jag är lycklig för att jag kan lyssna på Lullaby om och om och om igen och för att jag kan lyssna på Brittan, Lasse Lindh, Moulin Rouge-soundtrack och sist men inte minst - Matchbox 20! Det är evigheter sedan jag lyssnade på dem senast och nu medan jag gick hemåt och njöt av den strålande solen på den klarblå hösthimlen insåg jag hur himla bra de är!! Riktigt riktigt riktigt bra…!
Ge dem en lyssning, ni kanske blir alldeles hooked! Isåfall – varsågoda i förväg!
Tack säger jag, till Veronica som föll för dem först, för ungefär hundra år sedan, och drog med mig i fallet!
Jag och Robert hade en kort och härlig men intensiv period av Doll house-tittande i somras. Doll house är en serie som det egentligen är skitsamma vad den handlar om, men en line i serien är att vissa folk där skulle vara ”their best”… Och idag kände jag att jag inte riktigt lyckades med att vara ”my best”…
Jag hade varit en sväng på ICA och köpt lite förnödenheter till dagens hemmadag, när jag ser en darrig gubbe med rullator ansträngt lyckas sätta sig på första bästa (?) sittplats, en sån där betongsugga, kallas det så…??
Min första impuls var att gå fram till honom och fråga hur det var med honom, för han såg väldigt flåsig och trött ut, men jag gjorde inte det! Jag, mitt dumma och egoistiska och fega nöt, tänkte att det kanske är så att han bara blev svag i benen eller nåt, och skulle bli skitförbannad och förnärmad om jag undrade hur det var med honom…. så jag fortsatte gå och – håll i er nu – tänkte att ”någon annan ser nog honom och går fram till honom…”
Hallå liksom – är det den fega människans svar på allt eller – ”någon annan gör nog det, så slipper jag….”
Åh, jag var verkligen inte my best idag, men jag SKA bli det! Hellre en förnärmad gubbe än en avsvimmad gubbe, inte sant?!
 | morrdraken på So long farewell, auf weiderse… |
 | Anonymous på Stan! |
 | marcela på So long farewell, auf weiderse… |
| Inger på So long farewell, auf weiderse… |
 | Anna. på So long farewell, auf weiderse… |
